Jag har nu läst ut
His Dark Materials, skrivna av Phillip Pullman, kallad
Den mörka materian på svenska. Det är en bokserie i tre delar. Delarna heter
Northern Lights/The Golden Compass (Guldkompassen),
The Subtle Knife (Den skarpa eggen) och
The Amber Spyglass (Bärnstenskikaren).
[via]
Böckerna handlar först om Lyra som lever i en värld lik våran, men lite annorlunda, och sedan om Will, som kommer från vår värld, och deras äventyr som går genom flera olika världar. Jag kan inte sammanfatta händelserna mer eftersom 1) det händer så mycket och 2) jag tycker inte om sammanfattningar av böcker.
Först ska jag säga att jag älskar de här böckerna. Tänkte förklara vad som gör de så bra genom att lite snyggt dela in dem i olika rubriker. Det blir ett långt inlägg.
Lyras Oxford [via]
Miljön/Världarna
Det finns ett ord på engelska som beskriver vad jag menar, nämligen
worldbuilding (som inte finns på svenska - men däremot på finska,
maailmanrakennus). Det är inte de bokstavliga världarna i böckerna jag menar, utan det är författaren skapande av dem. Det är helt fantastiskt. Jag skulle säga att det är Philip Pullmans största gåva - att skapa världar/miljöer åt sina äventyr. Fast jag har bara läst dessa böcker av honom så jag kan egentligen inte döma - men med tanka på att han i denna bok faktiskt får skapa flera olika världar så får jag i alla fall en uppfattning om det.
För det är det som jag tycker mest om med His Dark Materials - miljön, platserna, atmosfären och alla detaljer. Lyras värld är som våran, bara tusen gånger bättre eftersom de har daemoner. Vår egen värld var med lite, men den känner jag till bra ändå, och därtill åtminstone två andra världar som är så detaljerade och unika att jag vet hur de
är. Det läggs ner så lite tid på att beskriva dem i förhållande till hur verkliga de blir. Jag
vet hur Lyras värld ser ut; hur folket är; vilka traditioner som finns och vilka sorters varelser som finns där.
Sen är "problemet" i böckerna, ni vet det som gör boken till en bok (annars skulle det bara vara en beskrivning av vardagslivet - om än ett annorlunda vardagsliv).
Det är också så påhittigt och verkligt. I det här fallet är det baserat på bibliska händelser vilket jag älskar. Philip Pullman hittar inte bara på, utan bakom all fantasi finns en tanke och en förklaring.
Karaktärerna
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar huvudpersonerna. Vilket egentligen brukar vara ett måste för mig - jag tycker främst om böcker på grund av karaktärerna. Jag tror det drar ner His Dark Materials lite för mig. Jag gillar Lytra för det mesta, men det är något som gör att jag inte fastnar för Will. Kanske för att jag inte alls känner igen mig i honom.
Men däremot finns det så många bikaraktärer som jag älskar att det är okej, som Mary Malone, Serafina Pekkala, Balthamos och alla andra änglar, the Gallivespians och alla daemoner.
Lyra och Iorek från filmen [via]
Böckerna
Av böckerna är nog den andra, eller möjligtvis den tredje, min favorit. Jag vet inte varför jag alltid gillar mittenboken mest (case in point:
Catching Fire, City of Ashes, New Moon). Jag gillar händelserna i den sista mest, men den var för lång. För mycket hände. Det var så många klimax. Det var uttröttade till sist.
Det var i alla fall aldrig tråkigt. Det hände alltid någonting, och just när man ville veta allra mest vad som skulle hända, byttes berättaren så man fick vara någon annan för ett helt kapitel.
Övrigt
- Jag älskar citaten i början av bok 1 och bok 3, samt i början av kapitlena i bok 3. Jag älskar citat, speciellt när de kommer från böcker som
Paradise Lost.
- Jag undrar varför den första döpts om till
The Golden Compass. Det är inte ens en kompass. Men det passar ihop med de andra titlarna - stoft-baserade instrument.
- Det var inte lika hemskt att läsa ut sista boken som första gången jag gjorde det. Jag undrar om det är för att jag är äldre. Jag har lite svårt att känna med karaktärerna. Lyra och Will är liksom tolv eller tretton.
- Jag önskar Dust, Shadows, Stoft fanns på riktigt.
- Men inte lika mycket som jag önskar att daemoner fanns på riktigt. Eller att jag kunde se min. Jag gjorde ett test och där blev min daemon spindel, opossum, nyckelpiga eller orm. Underbart.
Slutligen är moralen i denna bok min favorit. Kunskap och törst efter kunskap är det viktigaste/meningen med livet. Det gör oss goda.
Det är vad jag tycker om böckerna. Läs dem.
x
